Bättre med åren!

Jag är tillbaka äldre och mer cynisk än vanligt! Det är nytt år som de flesta säkert redan har insett och jag inledde det i vanlig ordning med att fylla år. Den här gången stod dock åldern 25 på tur vilket var något nytt för mig. Jag vill tacka alla mina underbaringar till vänner som var med och firade. Det firades så klackarna bokstavligt talat gick av för vissa och gudarna ska veta att kvällen gjorde sig påmind i lederna dagen efter. Nu kommer 25 åringarna att lösa av varandra en efter en och det känns bra att nu bara kunna inkassera inbjudningar till fester och ha mitt överstökat. Jag skulle även i mån av tid kunna ge en del visdomsord.
På tal om visdom så var jag hos tandläkaren för första gången på fem år i måndags. Till de som är intresserade så har samtliga visdomständer vuxit ut och jag var dessutom helt fri från hål. Så använd mig gärna som ett föredömme när det kommer till tandhygien. Jag skulle t.o.m vilja sträcka mig så långt som att om jag skulle avbildas som en gud skulle det vara tandgudinnan. Det är inte samma sak som tandfen för er som funderade på det.

Tog en tur till Trollhättan i helgen för att fira min gode vän Judiths födelsedag och upptäckte till min förskräckelse att personalen fortfarande kände igen mig på Ica. Det var kul att träffa gamla bekanta men jag kan inte nog uttrycka min glädje över att jag inte bor där längre!
Nu laddar jag inför nästa äventyr då det bär av till Egypten om tre veckor. Jag har tagit första hepatit-sprutan men måste ta en till nästa vecka. Ikväll ska jag dessutom dricka min första Dukoral som jag hört ska vara vedervärdigt äcklig. Helt sjukt vad man är beredd att göra bara för att ta lite semester, men vill man se öken så...

På återseende!


Som Sverige fast olika...

Jag vet inte hur det gick till men förmodligen blev jag så trött på att flyttstäda och plugga så jag satte mig helt enkelt och började läsa mina gamla blogginlägg. Det blev en rolig lässtund. Tänk vad knasig jag är! Knasig var jag även i lördags när jag och Nanna kom på att vi ville konvertera till norrbaggar och fira 17:e maj på plats i Oslo. Tanken blev handling och vi hoppade på ett fint rött tåg som tuffade mot ett för oss outforskat land. Det som skiljer norrmänn från oss svenskar är att de faktiskt firar sin nationaldag...ordentligt! Vi hade inte kommit långt innanför gränsen innan konduktören ropar ut att han fått problem med ballonger som satt fast i elledningarna. Han fick helt enkelt backa bakåt och ta sats för att sen slå av elen och åka strömlöst förbi dessa ballonger. Det är sant! Visste inte att det gick att göra så. SJ har en del att lära av våra grannar i väst!!!

Väl framme i Oslo så styrde vi målet mot den kända gatan karl johan. Vi hade bara gått ca 20 minuter upp och ner på en gata innan vi förstod att det var den som faktiskt var karl johan. Vi hittade en trevlig liten park där vi öppnade upp vårt lådvin (som vi givetvis köpt med oss från sverige) och drack ur snodda kaffemuggar. Bara några meter ifrån där vi satt så fanns en staty som alla som gick förbi ville fotografera. Jag tänkte att det måste vara någon känd person så jag ville givetvis också knäppa en bild. Jag frågade då några herrar om de visste vem denna man med typisk 1700-talsstil var. De sa att det var en gammal känd punkrockare från tidig barock. Hallå, vilket idiot tar de mig för? Lite humor hade de i alla fall. När vi kände oss lagom påverkade av "kaffet" så drog vi ner till hamnen och fick se en vacker solnedgång över segelbåtarna.

Efter att ha kissat två gånger på en byggarbetsplats (som förhoppningsvis inte var videoövervakad) så slog vi oss ner i en park fullt med nakna statyer. Ett gäng grabbar kommer förbi och vi tänker att nu kanske vi kan få prata med lite trevliga norrmänn, men icke. Killarna som stannade och upptog vår tid var givetvis från Trollhättan.
Folket som vi frågade på stan tipsade om ett uteställe som hette "Thors hammer" och eftersom vi lyssnar på råd så gick vi dit. Musiken var toppen, människorna var botten och haschlukten gick inte att förneka. När vi tröttnat på festandet så gick vi till centralstationen och väntade på Nannas pappa som körde hela vägen för att hämta oss.

Nu ser jag fram emot den stundande USA-resan som är så nära nu. Måste bara göra två tentor och tömma en lägenhet först!

Ja det var bara lilla jag här igen...

Kära ni, det var inte direkt meningen att det skulle ta en halv livstid att klämma fram ytterligare ett blogginlägg. Jag vet inte ens om folk bemödar sig med att gå in och kolla längre. De flesta verkar ju så upptagna av att kasta får och bita varandra på Facebook. Något jag inte har skaffat än och har inga planer på att göra det heller.

Om jag skulle försöka ge mig på att sammanfatta vad jag har haft för mig sedan min senaste bloggning:

Läser nu nationalekonomi, har min nästa tenta om två veckor förutsatt att jag inte sitter i fängelse för att ha råkat slå en av de jobbiga fastighetsmäklarna som ställer så jobbiga och oväsentliga frågor varje lektion...
Vi har börjat med tantkvällar då vi samlas hemma hos Signe och dricker te och äter nybakta småkakor och sedan roar oss med att sticka förstår ni. Jag har dock inte riktigt fastnat i det aviga och räta träsket utan senast bidrog jag till tantigheten genom att lösa korsord. Ni får inte tro att jag inte försökte sticka för det gjorde jag men det blev bara något som jag på sin höjd hade kunnat använda som fotlänk. Vilket fall som helst är det trevligt att sitta där och snacka skit ett tag.
Det har givetvis festats en hel del både i Trollhättan och Göteborg, något jag inte tänker utveckla ytterligare för det är old news.
Nu i helgen var familjen här och efter en lång dag i Göteborg med bio och mat så gick jag och Emelie ut i Trollhättans nattliv. Det blev ett kort och intensivt shotande och dansande innan vi vinglade hem igen.

Nu till helgen bär det av till Karlstad där det ska bli 30 årskalas. Har tidigare bara sett stationen i Karlstad så det ska bli kul att se vad de mer har att erbjuda.

Det gott folk får räcka för denna gången...

Have a nice one!


Haren i gropen...

Jag och Emelie åkte förra torsdagen ersättningsbuss till Nynäshamn för att där ta färjan till Gotland tillsammans med våra vapendragare Erik och Lars.
Allas våra päron åkte dit dagen innan och väntade snällt vid kajen när vi kom trippande. Vi blev transporterade till huset som var hyrt för ändamålet och det var kalasfint. Vi åt och vi drack och vi drack och vi åt.
Morgonen därpå krossades våra drömmar om att få ligga på stranden (givetvis på grund av vädret). Vi drog istället ner till en plats som så klart hade ett namn men det finns inte kvar i mitt minnesarkiv. Där fanns iaf en stor sten som såg ut som en gubbe i profil, det finns ingen gräns för hur knasig naturen kan vara. Vi åkte sedan till platsen där de spelade in filmen "Pensionat Oskar" och där åt vi lunch. Sen skulle dryckesförrådet fyllas på så vi drog till systemet i Hemse. Kvällen ägnades åt ett jäkla plinkande på ett fruktansvärt pipigt piano och en massa falsk sång och knepiga ledtrådar. Vi spelade alltså ett musikspel som de flesta i vår lilla skara inte kan få nog av.
Jag blev naturligtvis vansinnigt stel i nacken som en liten eftersvallning av min körtelfeber. Jag har väl berättat för er att jag har haft körtelfeber? Anyway, jag fick helt enkelt respektera läget och gå och lägga mig någorlunda tidigt (halv tolv är ganska tidigt för semester)
Lördagen spenderades med ett besök på en vingård. Det var riktigt intressant att lyssna på en människa som verkligen brinner för sin sak. Fast och andra sidan, vem skulle inte brinna för en hembränningsapparat?
Vi provade vinet och det var riktigt gott. Vem hade trott att Sverige skulle kunna producera vin?
På kvällen efter middagen och den berömda desserten som såg ut som bajs men var riktigt smaskig så skulle givetvis det jäkla lilla pianot fram igen. Det spelades och spelades och ingen kunde höra vad det var för låtar som flödade ut. Nacken sa ifrån även denna kväll men jag tog ett piller och låtsades som ingenting.
Vår sista dag var givetvis lika blåsig och kall så vi drog till ett kloster, eller egentligen var det inte ens ett kloster utan bara en ruin men den skulle tydligen ses i alla fall. Det fanns även ett finfint glasbruk så jag slog på stort och köpte en fantastisk kanna från andrasorteringen.
På kvällen drog vi in till Visby som enligt mig är den sötaste staden som finns. Vi åt på en supermysig restaurang där personalen hade fantastisk utstrålning (not!). Maten var vilket fall som helst toppen och jag tror att jag nu gått upp de kilona som förlorades under min sjukdom. Jag hade alltså körtelfeber för de som inte vet!
Våra päron drog hem till stugan och vi fyra ungdomar gjorde Visbys gator fram tills att vår nattfärja skulle ta oss hem. Vi tänkte att på nattfärjan finns det säkert inga barnfamiljer så vi kommer att kunna sova ostört och på så sätt orka jobba dagen efter... FEL! Framför mig skrek en unge, bakom mig skrek en unge, i gången vid sidan av mig vankade en mamma med sin skrikande unge och på andra sidan jamade en katt oavbrutet. Jag hade tur som kunde sova när jag kom hem för jag började inte jobbet förens klockan tre men Lars den stackaren han fick åka direkt till jobbet vid sextiden på morgonen.

Vi hade i alla fall inte tur med vädret men vi hade oerhört trevligt som alltid när familjerna Larsson och Nilsson-Rosenberg drabbas samman.

Förresten Erik, hur mår tvestjärten Sven?

Jag har lagt ut en del bilder nedan och det är så fiffigt att de blir större om man klickar på de!

Gotland 2007

  Vi såg Raukar förstår ni...

 Erik, grön och glad!

 Söta bröder

 Vi hade jättetrevligt på restaurangen...

 ...medans de vuxna mest ägnade sig åt att äta!

 Uppställning i gränden!

Svullet värre!

Jag förstår om ni nu är vansinnigt intresserade över mitt öde de senaste tre veckorna. Det började på midsommarafton med att jag kände att kroppen inte riktigt kändes bekant. Den var stel och allmänt bongstyrig. Femkampen gick dock bra, vårt lag vann givetvis och tårtan vi bakade med ihopbundna händer blev hur smaskig som helst. Det måste ha varit någon gång efter det att vi sjungit om "Hjärnsubstans" och "Gin ur kran" som min kropp sa ifrån ordentligt. Jag gick och lade mig tidigt och dagen efter kändes fortfarande konstig.
På söndagen samlade jag ihop mina lemmar och åkte till jobbet där jag var tvungen att stå i köket och steka strömming och schnitzel hela dagen för vår kock hade fått ledigt. När jag kom hem kunde jag inte längre förneka det faktum att jag hade feber och aldrig borde ha jobbat från början. Dagarna gick, febern höll i sig och det hade nu blivit dags för mitt första läkarbesök. Blod tappades ur min arma kropp och läkaren chansade på bihåleinflammation. Han måste ha känt sig lite "Crazy "den dagen för han skrev ut jätteroliga piller men det roliga med de skulle jag inte få erfara förens några dagar senare.
Dagarna gick, febern ökade och halsen var bredare än huvudet. Andningen fick sig en törn och äta var det inte tal om. Levde på flytande föda i form av levande yogurtkultur och nyponsoppa. Gjorde mitt andra läkarbesök då ytterligare blod tappades ur mig och den här läkaren var så galen så hon ville t.o.m titta i min hals. Hon kunde tillslut ge mig diagnosen körtelfeber. Wow, kul tänkte jag, det har man ju aldrig haft. Hon sa även att jag kunde sluta med dessa piller som jag hittills besvärat mig med att äta. Jag lämnade mottagningen och passade på att spy i en buske på väg därifrån. Sen kom den roliga lilla biverkningen av tabletterna förutom spya i en hel dag då förstås. Jag fick liksom charmiga röda prickar över hela kroppen som hettade och kliade. Det kändes som en fantastisk överraskning eftersom nu var det ju något nytt som hände...
Prickarna blev bara värre och värre och jag var rödlila och svullen över hela kroppen, jag har för mig att pappas kommentar var att jag såg ut om pölsa. Ansiktet såg ut som en misslyckad skönhetsoperation.
Halsen började sedan att besvära mig ännu mer i form av smärtor vid sväljning. Det blev då dags för mitt tredje läkarbesök och tro det eller ej men de tog ytterligare prover på mitt blod. Denna läkare hade över huvud taget ingen koll på körtelfeber, han snackade på om massa konstiga termer och ignorerade allt jag sa. Fick i alla fall fler piller och efter att jag börjat ta de så bara spydde jag. Jag var nu inne i en sådan fas då mitt tålamod inte längre ville vara med så jag fattade beslutet att fullständigt skita i mina nya piller eftersom denna läkare bara snackade en massa skit. Jag är väldigt glad att jag gjorde det för det har bara blivit bättre sedan dess. Jag kan stolt meddela att jag igår hade min första feberfria dag på 18 dagar. Jag är är fortfarande jävligt medtagen och snurrig i korken och det kan tydligen hålla i sig en lång tid fram över. Så nu har jag både pms och körtelfeber att skylla på när jag känner mig nere under hösten, härligt!

Summan av kanelen blir väl att avråda er från att göra mina misstag. Gå inte och få en massa dumma sjukdomar, det är bara jag som inte förstår mitt eget bästa!

Med lust och fägring stor!

Då var det sommar då var det sol...

Efter att jag äntligen slutat skolan med en misslyckad tenta och en flummig opponering så kunde jag koppla av med en massa festande i Trollhättan. I söndags tog jag mina kära ägodelar plus min arma kropp och tuffade hem till ett livat Stockholm. Min glada familj mötte upp mig på stationen med en dammsugare (a.k.a punchrulle) konstigt nog.
I måndags hann jag med en promenad på rudan med min gode vän Elli innan det blev dags att träffa min andra gode vän Yvette. Vi åkte in till kungsträdgården eftersom det var "smaka på Stockholm". Där var det packat med folk må jag säga och det kändes skönt att kasta sig tillbaka till storstadslivet med dunder och brak. Vi åt, vi drack, vi lyssnade på ett meningslöst försök till underhållning sen åkte vi hem nöjda och glada.
Drog i tisdags ut till Muskö för att spana in farsans nybyggda veranda och den blir det nog livat på i sommar vill jag lova. Mamma kom även hon ut och vi grillade och hade oss.
Igår var det ju självaste nationaldagen så flaggan på den sprillans nya flaggstången skulle hissas enligt traditionellt manér. Jag tog på mig den äran och pappa stod och höll i flaggan för att se till så att den inte nuddade marken, gud förbjude!  Vi tog sedan en sväng med båten vilket var mycket härligt. Drog sen tillbaka till Jordbro för att se på fotboll.
Imorrn är det första dagen på jobbet.

Over and out!

Det bultar i kvasten!

Jag o Mati
Nu är jag här igen!
Förra veckan hade jag som sagt besök av Malin och det blev en helg vi sent ska glömma. Vi drog till underbara Göteborg och spenderade dagen med att shoppa finfina ting som bättrar på självförtroendet. Sen åkte vi och checkade in på vårt hotell... glassigt! Till saken hör den att man som student har 60% rabatt på Scandic och vi var inte sena att utnyttja erbjudandet.
Vi gick ner till relaxavdelningen för att bada bubbelpool men insåg med både ve och fasa att det inte fanns någon. Vi fick nöja oss med en liten pool och det var inte fel det heller. Vi spelade lite wolleyboll och hade ankrace med hotellets badankor( ja de hade faktiskt sådana!)
Sen drog jag på mig mina nyinköpta prickiga leggings och Malin sitt nya skärp för att sen gå på jakt efter en ismaskin. Vi kom ner till receptionen och där var det en man som tittade på oss och sa till sina vänner: Look at the fashion-girls! hehe... än hänger man med... När damen i receptionen berättat var det fanns en ismaskin på vår våning och vi letat och konstaterat att hon talade i nattmössan och tillslut hittat en på en annan våning så kunde festen börja. Vi drack massa vin och slängde ibland ett öga på Eurovision song contest för att sen bli uppringda av receptionen som sa att vår taxi stod och väntade. Vi kom så småningom till Sticky fingers and the rest is history... eller hur Malin;) Dagen efter så vaknade vi och insåg att vi missat den fantastiska frukostbuffén. Inte glassigt!
Vi samlade ihop våra tillhörigheter och checkade ut. Vi hoppade givetvis på fel spårvagn i illamåendets förvirring så vi åkte ca 20 hållplatser i onödan. Dessutom så var det en jävla galning så drog kniv och hotade en annan kille. Jag sprang fram till konduktören och bad honom ringa polisen, han stannade vagnen, öppnade dörrarna och galningen klev av. Så kan man ju också lösa en krissituation!
Vi hade i alla fall riktigt skoj!

Slå strike på livet!

Förstår om ni har saknat mina inlägg... who can blame you?
Det är helt vansinnigt vad mycket som pågår i min tillvaro just nu. Totalt galet! Kom precis hem från Göteborg där jag varit och intervjuat personalen på Plattform Produktion om deras företagskultur. Mycket givande!
Nu i helgen så har jag varit inspelningsledare/regiassistent på en kortfilm som är en blivande regissörs examensfilm. Det var hektiska dagar som involverade kycklingar, en galen höna, en sotig brandstation och en hal brygga m.m. Ska bli mycket intressant att se slutresultatet.
Det har idrottats en del också minsann... var och bowlade i måndags och jag känner av det fortfarande i ryggen och i handleden. Jag är förmodligen den enda människan i världen som får träningsvärk av att bowla.

Men vad nu då? Jag har totalt tappat inspirationen och har ingen aning om hur jag ska fortsätta det här inlägget. Jag som tyckte att jag var så redo för att skriva igen... men men, inte mycket att göra!

Imorrn kommer i alla fall Malin och då jäklar blir det livat i holken som alltid när vi slår våra vinglas ihop. Riktigt skoj ska det bli. Måste bara hinna med en del saker innan hon kommer så jag kan ta ledigt i helgen.

Se till att alltid ha grädde på ert mos!

Puss

Sangria por favor!

Jag p? grisfest

Var på min första grisfest i lördags och som ni ser så hade jag inga problem med att smälta in i miljön. Sangrian flödade och jag hann aldrig ens tömma mitt glas innan någon var där och fyllde på. Kul var det i alla fall...

Nu ska jag dyka ner i en bok med organisationsmetaforer... Fundera på en organisation ni är med i och försök likna den med något, t.ex. en tiger, så förstår ni vilken flummig kurs jag läser just nu.

Ha det så bra som det går utifrån era omständigheter,

puss

Sågspån i rullning...

Har väldigt mycket att göra just nu så ni kära trogna läsare får hålla er till tåls. Jag har dessutom ingen inspiraion till något nytt fantastiskt blogginlägg men när jag får det så lovar jag att låta fingrarna flöda över tangentbordet.

Dessutom så är det så fint väder just nu så ni borde ha bättre saker för er än att läsa min blogg. Gå ut med er!

Kram

Vattenfall vattenfall... what the fuck!

Har precis spenderat en härlig vecka i Stockholm. Åkte dit för att vila upp mig efter tentan men Jesus vilket späckat schema det blev. Började med att besöka farmor som fyllde år för att sen fortsätta nästa dag till mina andra favoritpensionärer, mormor och morfar.
Vaknade upp i onsdags och visste att jag bestämt träff med någon men jag kom inte ihåg vem. Som tur är så har jag min bästis... the little black book, a.k.a agendan som talade om för mig att Yvette var den jag skulle träffa. Vi spenderade dagen ute på ett underbart vårfint Djurgården.
Dagen efter så sa agendan att det var min gode vän Ellinor som stod på schemat. Även vi hade tur med vädret och det blev shopping och lunch. Vi kom på oss själva flera gånger med att säga: Ja det är inte klokt vad de hittar på nu för tiden. Borde man bli orolig om man redan som 23 åring säger sådana saker?
I fredags var jag på anställningsintervju och inte för att låta dryg men hon diggade mig stenhårt och jag fick jobbet efter ca 10 min. Wooohoo... nu kan jag spara till resan som jag och Emelie ska göra i höst.
På lördagen åkte jag, syrran och mamma till Centralbadet så mamma kunde njuta av vår födelsedagspresent från oss. Hon fick ligga och flyta omkring i en bassäng medans en kvinna stod och petade på henne, bättre present är ju svår att hitta liksom... Jag är ju inte den som drar mig för att göra bort mig så jag knatade ju självklart in i killarnas omklädningsrum... av misstag tro inget annat... tyvärr så fick jag inte se något som gjorde att det var värt förnedringen.
Efter att vi badat och var rena och fina så blev det bråttom hem för jag och syrran hade liksom bjudit hem en massa vänner för att fira syrrans födelsedag. Hennes 20 onde för att vara exakt! Det blev middag och förfestlekar. Mitt i allt så kommer mamma och pappa hem och farmor har de med sig för de hade varit ute och ätit med henne. Mamma och pappa är vana vid våra fester men farmor såg helt vettskrämd ut stackarn. Hon kommer nog över det så småningom. På tåget in var vi inte precis diskreta heller, vi sjöng, vi skrek, vi kladdade med läppglans. Stackars Charlie, syrrans pojkvän var ensam kille och det måste ha tagit hårt på honom. Framför allt läppglanset!
Hela högen kom in på Göta Källare men dörrvakten var noga med att understryka att vi normalt sett inte skulle ha kommit in men att han gjorde ett undantag. Vi hade i alla fall superskoj. Shottade alldeles för många "Quik fucks" men whatever. Jag dansade på högtalare, Emelie blödde näsblod, Malin raggade, Charlie spelade luftgitarr, Sanna drack öl, Linn dansade som aldrig förr och Tessan somnade. Det blev en taxi hem där somliga av oss somnade igen ;)  Se bilder från kvällen här nedan!
Dagen efter fyllde syrran på riktigt och det skulle firas på restaurang med familjen. Det blev ett lågmält firande med massa god mat på grekiskt vis.
Klockan 3:30 måndag morgon gick jag upp för att hinna med mitt tåg som gick klockan 5:06. Tack och lov så körde pappa in mig så jag slapp nattbuss. Jag kom till Trollhättan i tid för att gå på studiebesök på film i väst för att kolla in scenografin till inspelningen av ARN.

Tack alla medverkande för en underbar vecka!

(som sagt missa inte bilderna här nedan)

En kväll på Göta Källare!

 Jag, Linn, Malin och Sanna poserar mer än gärna framför kameran.

 Kvällen fick betyget, "Tummen upp" av födelsedagsbarnet.

 S.E.S är den bästa gruppen...


 Girls just wanna have fun!

 Jag och Sanna i extrem närbild. Inte ett dugg smikrande för min del!

 Did I do that?

 Syrrans pojkvän tyckte även han att kvällen var värd en tumme!

 En glad tjugoåring... bilden måste ha tagits efter tequilan...

 Har absolut ingen aning vem som höll upp fingrarna i bakgrunden... omoget!

 Charlie på luftgitarr, jag förvirrad, Tessan glad som alltid.


Happy B-day!

Mamsen

Vill med det här inlägget passa på att säga GRATTIS till min kära mamma som fyller år imorgon den 19/3. Hoppas du får en toppendag, du får njuta av avkastningen en annan dag. Syrran kommer att förklara vad det innebär!
Massa kramar....
Till min mammas försvar så kan jag säga att  det finns bättre bilder på henne men elak som jag är så valde jag att inte ta en sådan...
Jag är för närvarande frihetsberövad på grund av tenta på fredag men så fort den är över så ska jag skriva mer!
Over and out!

Det är bättre när det är bra!

Ibland är det väldigt lätt att vara Sofia Larsson. När man har underbara vänner och förmågan att se positiva saker i det mesta så är det lekande lätt. Då gör det ingenting att grannen mitt över har en rullgardin som pekar fingret åt en.
I helgen så filmade vi andra delen i en film som jag och Nawras påbörjade för ett år sedan (man ska inte stressa fram mästerverk!). Vår kära skådespelare kom hit från Gbg och gjorde ett bra jobb. Jag vill inte avslöja för mycket men scenen med en avocado blev något i en klass för sig... Han lyckades även stämma min gitarr som jag stämt åt helskotta fel och det var skönt för nu kan jag spela igen. Är nog därför jag varit så harmonisk den senaste veckan. För mig är gitarren = terapi...
Vid halv ett natten till tisdag så får jag ett Sms från Linn där hon berättar att hon ska till Göteborg och givetvis vill träffa mig Världens bästa Fia;) (hon använde inte exakt de orden men det måste varit så hon menade)...
Jag ville självklart träffa henne också så jag tog igår tåget och mötte upp min barndomsvän i Nordstan. Det blev en heldag med shopping och god mat på Hard rock café.

Nu börjar hårdkörningen inför tentan som ska skrivas om två veckor. Jag har köpt hem massa koffein och lagt upp ett strikt schema som SKA hållas. Det blir självklart pauser eftersom jag bland annat måste visa upp mina bowlingkunskaper på måndag då vårt utskott ordnat turnering. Ska även till en teatergrupp och lära fullständigt värdelösa personer att improvisera, värdelösa på teater alltså i övrigt känner jag inte till deras talanger... Tanken var att jag och en klasskompis skulle sätta upp "Flugornas herre" med de men det ser ut som att det är hopplöst så vi ska dit på tisdag och på ett smidigt sätt snirkla oss ur projektet med äran i behåll.

Då återstår det väl bara för mig att önska er en trevlig helg! Själv ska jag plugga och göra allt för att undvika Melodifestivalen...

Mjau